Frinka

Två år, fem månader, sisådär tre timmar, kanske några minuter och massa långa sekunder. Jag är tillbaka på den där bänken, i den där kjolen, med de bara frusna benen, en av årets första varma försommar dagar. Den varma handen och den varma famnen, de fula skorna och traskandet ner för backen.

Jag vill aldrig att den varma handen och den varma famnen försvinner, men just nu är den långt borta. Så nära men ändå så långt borta..