Frinka

Fan va jag har börjat bli nostalgisk, har bara helt sådär kommit och tänka på grejer som hände för galet länge sen som jag nästan hade glömt. Idag när jag cyklade hem var det något som fick mig att komma och tänka på sommaren när jag var på Öland med Anna när jag precis hade fyllt 15, I lördags var det ett par på bussen som fick mig att tänka på min pojkvän jag hade när jag var 17. Precis nyss fick jag flashbacks till gymnasiet eftersom Lenit har fått några av mina gamla lärare. Så såg framför mig engelska lektionen när alla fattade att jag och Jens hade blivit tillsammans. Fan va länge sen det är, men känns ändå som igår. Att bilder på näthinnan kan vara så skarpa.
Det konstiga är att alla flashbacks har någon koppling till kärlek. Vad är det med mig och kärlek just nu? Något är det i min kropp som är ur balans. Är det för att jag saknar Jens så mycket eller är det för att mina kropp har kopplat på mammahormonerna? För biologiskt sett är jag ju i princip helt perfekt redo att skaffa barn.

Allt i eunt omkring mig associerar jag till minnen, närhet och kärlek. Konstigt det där hur hjärnan kan slå slint, eller är det bara snoret i huvet som gör att jag beter mig såhär?

Får fundera på det i sömnen, God natt där ute!

Cheers!