Frinka

Nu är jag lite mindre ovis. Jag har lugnat ner mig, slutat hyperventilera, tårarna rinner nu sakta sakta. Det känns bättre, kanske inte helt bra, men helt klart bättre. Illamåendet ligger kvar, ska ta och tvätta bort ränderna i ansiktet och dricka vatten, tror jag lugnar mig ännu mer då. Ska krypa ner i sägen och försöka sova så gott som jag bara kan. Klumpen i halsen är stor, den är så stor så det är svårt att andas. Men jag är lugn(are).
Kommer antagligen vakna till liv i helgen, efter helgen kommer nog allting vara bra igen. Jag kan inte lova, men det ser ljust ut.

Sluta gråta och börja sova.

Natti!