Ovisheten

Jag mår illa, jag känner mig samtidigt ihålig, tankarna bara snurrar, jag är orolig. Det känns fel, jag vet inte vad det är som känns värst, oron och ovisheten eller kallheten och frånvaron. Jag är rädd, jag är ledsen, men mest är jag orolig. Är rädd för vad som kommer eller inte kommer hända. Jag försöker förtränga och hoppas på det bästa, egentligen finns det inget konkrekt att förtränga, men jag förtränger malandet. Prata om annat, tänka på annat, fördriva tiden på bästa sätt. Jag vill bara veta. Veta hur det kommer bli!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0