Frinka

Jag har idag insett att vissa saker gör att man klarar av det jobbiga lite bättre, att det jobbiga blir lite lättare och att novemberrusket blir lite mindre deprimerande. I år överlever vi novemberrusket tillsammans med Anna Ternheim.
Var och såg henne tillsammans med Mikaela ikväll. Helt plötsligt kom jag ännu en gång på mig själv att sitta där och le. Jag höll mina händer tillsammans som om jag höll någon annan riktigt, riktigt hårt och njöt av varenda vers, refräng, sekund, milisekund. Först när applåderna dundrade efter varje framförd låt insåg jag att jag inte var ensam. Det var en magisk kväll! Så för er som har missat henne, eller ska se henne inom snar framtid kommer här en favoritversion av en gammal låt. För er som inte har spotify kan ni hitta den samma här.

Cheers!